Jag undrar på fullt allvar om jag kanske har världens absolut största separationsångest. Har tillochmed insett att den hindrar mig från att göra vissa saker...
I lördags skulle jag och Maria gå ner till godisaffären för att köpa frukt (not) :) och jag tar med Noel! Alltså bara bara för att jag inte vill gå ifrån honom. Först var min tanke att jag skulle gå en promenad med honom för att vi skulle få lite luft innan kvällen. Men tiden försvann och gästerna (grannarna) skulle snart komma, så alltså frågade jag grannen om hon ville gå med ner.
Redan under vår lilla promenad kändes idén att ta med barnen lite sämre med tanke på att Noel inte var så sugen på att sitta i vagnen och vi inte hade jättemycket tid på oss. Sen inne i godisaffären kändes idén jättemycket sämre, med tanke på att han numera går ur selen på vagnen och ställer sig upp var jag tvungen att lyfta ner honom. Han försökte inte äta (tidsfråga innan det ändras) men ville gärna gräva med skeden, vilket jag tänkte kunde vara lite stötande för andra kunder (visserligen gjorde han det väldigt fint men man vet ju inte hur lång tid det tar innan han vill provsmaka).
Han ville helst inte bli avbruten och buren heller men på något svettigt sätt kom vi ur affären med en rejäl laddning godis iallafall... phu...
Undrar hur jag gör nästa gång ;)
Hursomhelst måste jag bara skärpa till mig, men känslan sitter så oerhört starkt fast.
Och med tanke på hur länge jag kände så med Robin så kan detta nog ta några år...
:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja du vannen, du vet ju att jag ar precis likadan. Men det hjalper ju inte dig sa mycket. Det ar jatte svart att hitta balansen dar man dels behover lite tid for sig sjalv men dels har sa himla svart att lamna barnen. Jag har angest, STOR angest, infor att lamna Sofia pa dagis. Och detsamma kanner jag nar jag lamnat Nils pa skolan... jag langtar efter honom pa en gang. Fast ajg egbentligen behover lite tid med bara Sofia, sa vill jag att Nils ska vara med annars kanns det tomt. Jaja... vi har ju alltid varit sadana sa jag vet inte om det finns nagon bot? Kanske blir det battre nar barnen blir storre??!
Kram
Ja det är nog faktiskt så vännen. Det känns inte lika jobbigt när man kan förklara för dem vart man är och de trivs bra där dom är!
Idag hade det gått jättebra på dagis! Han var inte ledsen när Johan lämnade honom för första gången!
Stor kram till dig going!
Skicka en kommentar