44 minuter...

Supermorsan har levererat! Phu, det är inget man vill vara med om allt för ofta (själva förlossningen alltså). Som ni kunnat läsa satte det hela igång natten till söndag. Denna gång hade vi intalat oss att vi skulle åka in lite tidigare då det var jäkligt tight sist (1 timme från att vi kom in tills att Robin kollade ut).

Det gick sådär:-) Vi tiotiden började det bli olidliga värkar med 3-4 minuters mellanrum. Då tyckte t.o.m Sandra att det var OK att dra. Vi drog i oss varsin macka i bilen (mellan verkarna) samtidigt som jag körde rally till Mölndal.

Från att vi kom in till sjukhuset till den nya efterlängtade familjemedlemen var framme gick det bara 44 minuter. Sandra var som sist helt jävla grym. Själv fick jag nog godkänt (närvarade hela tiden utan att svimma).

Robin kommenterade det hela med att han tyckte det var skönt att mamma var smal igen, han var rädd att folk skulle skratta åt henne om hon skulle gå omkring med den stora magen.

Slutligen för att avsluta detta gigantiska inlägg måste jag hylla supermorsan som utan bedövning kämpade fram en liten ny parvel till vår familj, DU VAR/ÄR GRYM...